Kolumnen, graderingsteori

Gradering är helt subjektivt och kan aldrig bli något i närheten av fakta, inte för en ledbyggare iaf.

Som ledbyggare finns det egentligen två sätt att bygga:

1) att bygga något som man själv känner är lätt, svårt, omöjligt, görbart osv. man bygger för sig själv med andra ord, man får fritt utrymme att skapa och bygga.

man har inga grader att gå efter förutom kanske att leden eller problemet ska vara möjligt för gymmets bästa klättrare.

2) Beställningsjobb. Gymägaren/klubben vill ha x antal 5b, x antal 6b samt x antal 7a.

detta är ibland roligast och ställer höga krav att kunna bygga på grad, dvs känna igen greppstorlek och avstånd samt kunna visualisera sig själv göra rörelserna och kunna uppskatta(subjektiviteten) vilken grad leden håller.

förutom det så kan ett test av lederna vara på sin plats, efteråt. dels för att kolla att allt sitter fast och dels för att kolla att graden stämmer någorlunda (det kommer alltid att komma människor som inte håller med klätterpopulationen om graden.)

Och till sist för att det är kul att klättra en helt ny led!

Hur ska man göra då för att få en bra graderingsteori för ledbyggare?

Min teori: Känsla. (det är vad jag använder mig av, kanske därför det blir fel emellanåt...)

någon annan som har en idé?

Tips# klättra mer än vad du bygger(!) så löser sig allt.