JSM.

Här kommer en väldig sen och (kanske) efterlängtad artikel om JSM på Salveo.
Hela SLB var förbi och undersökte spektaklet, därav Jag själv Deltog.

Tävlingen började med världens längsta kö till en tävling, med Obligatorisk Fotning. här kommer några av dessa underbara fina bilder som togs innan tävlingen satte igång.

Människorna var som vanligt väldigt förberedda på vad som väntade och därav den kanske glada uppsynen bland dom som skulle bli fotade.

här ser vi Team Skåne, med Halmstad och Malmö som riktiga vana fotomodeller. ( alltid förberedda för en bild?)

dessa tjejer kan man nog väcka mitt i natten på ett godståg på väg över sibirien och dom kommer ändå studsa upp och se ut som om det var julafton.

Vad ska man säga? tänk vad fina människor kan vara på en lite för tidig Lördagsmorgon, här ser vi Love Kempe som gjorde en Comeback på tävlingsarenan efter ett drygt år av frånvaro.

Love som stundtals hade slutat klättra, gav vika för massiva övertalningskampanjer och deltog i sitt sista JSM där han kom på en 2:a plats.

med andra ord ett godkänt avslut på en bra juniorkarriär.

vi får bara hoppas att love får tillbaka suget efter klättra hårdare än någonsin, och vill börja tävla igen.

Nog om detta...

Kvalet som ingick i Stockholmscupen var nog av det enklare slaget, och med all orsak.
Målet med Stockholmscupen är trots allt att klättring ska vara rolig och det är en introduktionstävling för ovana tävlingsklättrare, också en riktigt bra källa att skaffa sig rutin i.

Eftersom jag tävlade så hade jag inte koll på hela eventet och därför så kan jag inte säga exakt vad som hände. (att vara inlåst i isoleringen gör att man inte får så mycket information om vad som händer på alla andra finalleder.

Men efter att frågat runt och kollat på superfinalerna i knatteklassen och äldre tjejer så måste jag säga, jävlar, vad duktiga klättrare sverige har.

Riktigt bra tävling med långa roliga leder som hade olika crux för klättrarna.
med tanke på att det var ett JSM så tog det verkligen inte så lång tid som dom flesta är vana vid att det tar.

Jag och många andra tackar Stockholms KK och Stockholmscupen för denna riktigt roliga tävling.


BIG UP!

Svenska Mästerskapen för Juniorer 2007.

Årets "största" tävling har kommit, det är dags för Sportklättring inomhus för juniorer.
SLB kommer att vara på plats och både bevittna och deltaga i tävlingen.
Foton kommer att läggas upp under lördagskvällen och söndagsmorgonen.

Det är på Salveo klätterhall, AKA vertikal, som mästerskapet ska hållas.
väggarna är som högst 26 meter med varierande lutning.
Cheif Route Setter är Robin Dalhberg.

mao... NU JÄVLAR.

Sverigecup/SM i klätterdomen.

Under förra helgen så var SLB nere i göteborg och inspekterade Nya klätterdomen, det senaste tillskottet i klättergymsverige.
Min första tanke när jag klev in i hallen var "här finns det potential" och det verkar som att Lars & co har varit väldigt smarta när dom planerade, konstruerade och skapade denna hall.
Den är tänkt som en tävlingshall och har då byggt väggar som kan hålla för ganska så stora tävlingar.
Ett stort Plus i kanten är också lokalen och valet av läge, stor rymlig lokal, med mycket ljus som verkligen ger en bra atmosfär.
Dessutom så ligger det ett Vandrar hem 50 meter från Klätterdomen som gör att deltagare och långväga besökare kan bo så nära hallen som möjligt.

Själva tävlingen var riktigt bra organiserad, tiderna hölls i stort sett perfekt, förutom i Knatteklassen, mycket på grund av att det var 25-28 deltagare med.
Lederna var väldbyggda förutom för några undantag, äldre juniorers andra kvalled och knatteklassens Finalled.
Med andra ord, ledbyggarna hade överskattat och underskattat klättrarnas potential och nivå, detta ledde till att bara en klättrare (äldre juniorer) kom förbi första klippet på kvalleden, och att 6(!) stycken knattar Toppade deras final led, Samt att 4 (!!!!) toppade Superfinalen.

detta betyder kanske bara att ledbyggarna missbedömde knattarna eller att dom verkligen är duktigare än vad vi tror dom är.
Som jag själv har sagt tidigare på 8a.nu i mina blogginlägg så har det känts som om knattarna är på väg att bli riktigt duktiga och återväxten på tävlingsarenan börjar märkas tydligare... också yngre juniorer börjar bli ruskigt duktiga.
Det kommer bli kul att se dessa fortsätta träna/tävla och se hur långt dom kommer komma.

Däremot måste jag tyvärr ta upp lite dåliga saker med tävlingen.
jag såg och hörde att det var flera som gjorde väldigt dåliga fall på tävlingen ( en tjej slog i golvet, men klarade sig utan fysiska skador) noterbart är att hon i detta fall hade förbundets röda Leadkort, vilket ska visa att man kan leda, och att se risker som markfall samt unvika dom. (inomhus)

en tanke har dykt upp tidigare där ungdomarna, måste ha röda och gröna kort på tävlingar, eftersom Förbundets policy är att klättrare på klätterväggar ska ha säkringsbehörighet för att klättra så är det konstigt att på Förbundets Tävlingar så ställs inga sådana krav alls, trots att tävlingsformatet med flash och lead kan ställa till med stora problem för nybörjare i sammanhangen.
Att gå ut på en tävling och leadklättra onsight på väldigt svåra leder, samtidigt som nervositeten brinner i magen och huvudet kör ihop sig, gör att man kan begå enkla men farliga misstag som kan göra att man skadar sig allvarligt.

Jag hoppas att från och med 2008 så måste man ha ett rött leadkort för att delta i Svenska Leadcupen J+S och SM samt JSM.
helt enkelt så kan man komma till en tävling och leadklättra utan att någonsin gjort det förut om man så vill.
det är ingen som frågar om man kan leda eller om man vet vad man håller på med.

när förbundet satsar så mycket pengar på kort och kurser, så måste dom ändå se till att ett av deras största ansikten utåt (SKF tävlingar) också ska Regler som innefattas av denna säkerhetnorm.

Malin holmberg visade att vara "stark" och vara "stark klättrare" är två olika saker när hon mosade halva svenska "herr-eliten".
det känns som om att Malin borde åka på lite internationella tävlingar för att få ett ordenligt motstånd, trots att Annika och Katerina är ruskigt duktiga dom med.

tyvärr så följde inte fotografen med, så det blir inga bilder från tävlingen förutom dom som cirkulerar på beskådan på 8a.nu.

Problem

Jag har tidigare kritiserat bouldertävlingen i Aviles (VM) då problemen kändes trista när jag tittade på livesändningarna via nätet. Givetvis är det bäst att vara på plats om man vill ge högkvalitativ info men som åskådare tycker jag att man ser tillräckligt för att göra några kommentarer .

Jag tänker envisas med att filosofera över saker och ting ifrån mitt tangentbord och idag ska jag ta upp ett par detaljer om ledbyggen för bouldertävlingar.

Jag har plockat två videosnuttar från populära siten www.youtube.com. Dessa tagningar föreställer olika tävlingar med helt olika koncept vad gäller ledsättande. Vid den första tävlingen har man valt att använda några mer eller mindre platta väggar av olika lutning (budgetbegränsnigar?), problemen består mestadels av likartade high-step eller axelmoves. Min känsla som tittare är att problemen hade kunnat ingå som en del av leder i en reptävling, Rätt statisk klättring som enligt mig inte passar i en bouldertävling.

Boulderproblemet i andra videosnutten ger en känsla av fart och att de är rätt kluriga, väggarna ger också en mer tredimensionell uttrymme som gör problemen intressantare. Ledbyggaren har skapat ett problem som går att lösa på mer än ett sätt och ser väldigt akrobatisk ut. Givetvis liknar inte detta klättring på block utomhus och en del kan uppleva det mer som akrobatik än klättring. Den har sortens problem är publikfriande men det kan göra att gapet mellan bouldering inomhus och utomhus växer. Man undrar ofta varför boulderspecialister som presterar högt utomhus inte når samma framgångar inomhus, tävlingsformat och ledbygge är troligen en del av svaret.

Själv tycker jag mer om problem som det andra exemplet. Vad tycker ni?

Alla problem från ACCs final 2006 finns samlade här.

Kolumnen, graderingsteori

Gradering är helt subjektivt och kan aldrig bli något i närheten av fakta, inte för en ledbyggare iaf.

Som ledbyggare finns det egentligen två sätt att bygga:

1) att bygga något som man själv känner är lätt, svårt, omöjligt, görbart osv. man bygger för sig själv med andra ord, man får fritt utrymme att skapa och bygga.

man har inga grader att gå efter förutom kanske att leden eller problemet ska vara möjligt för gymmets bästa klättrare.

2) Beställningsjobb. Gymägaren/klubben vill ha x antal 5b, x antal 6b samt x antal 7a.

detta är ibland roligast och ställer höga krav att kunna bygga på grad, dvs känna igen greppstorlek och avstånd samt kunna visualisera sig själv göra rörelserna och kunna uppskatta(subjektiviteten) vilken grad leden håller.

förutom det så kan ett test av lederna vara på sin plats, efteråt. dels för att kolla att allt sitter fast och dels för att kolla att graden stämmer någorlunda (det kommer alltid att komma människor som inte håller med klätterpopulationen om graden.)

Och till sist för att det är kul att klättra en helt ny led!

Hur ska man göra då för att få en bra graderingsteori för ledbyggare?

Min teori: Känsla. (det är vad jag använder mig av, kanske därför det blir fel emellanåt...)

någon annan som har en idé?

Tips# klättra mer än vad du bygger(!) så löser sig allt.

Boulder Open

I slutet av varje månad så Arrangerar Karbin Klätterhall en Open tävling där alla som Betalar 100 kr får vara med och tävla (mest mot sig själv) samt klättra med en hel hög andra klättrare.


Det går till genom att Under Torsdagen och Fredagen så Tas alla grepp ner och tvättas i diskmaskiner (eventuellt för hand om dom är jättestora) och sedan sätts upp igen i olika varianter samt färgskalor/svårigheter.


Den som är Huvudansvarig för hela Arrangemanget är Stefan Tannerskog a.k.a. Ernesto!


Min uppfattning och åsikt är att han sköter det hela spektaklet väldigt bra, och han styr skutan med en erfaren hand kan vi säga.

Denna Tävling är ett ypperligt tillfälle för byggare att mäta sig med varandra (om det nu går att tävla i att bygga...) och avgöra, med publikens (deltagarnas) hjälp, vem som byggt det roligaste problemet.



Arrangemanget Börjar 18.30 och slutar 21.30, därefter är det prisutdelning, utdelning av Priset Bästa Byggare.

Många byggare i sthlm har börjat bygga på karbin, eftersom det är förutom Klättercentret det ställe som tar in även oerfarna byggare.

Men som jag har sagt tidigare så behöver inte Oerfarna Byggare vara dåliga, Robert Rundin vann 9 av 11 Bästa Byggare första året han var med, Han gick direkt in och byggde riktigt bra hela året igenom.



För många är boulder open själva kvällen då det äger rum, själva tävlingen, men för mig så är det hela grejen, det där runtomkring.

jag tycker om Kreativeten och frågorna, och alla som testar sina nya problem och ber om åsikter och graduppfattningar.

det är det som är kärnan tycker jag, och det är därför som jag själv hela tiden gör allt jag kan för att vara med i Byggandet.



att diskutera grader, rörelser, färger/kombinationer och att prova helt splitternya boulderproblem.

Att få ge tips till nya byggare, och få tips från gamla byggare.



Jag tycker det här är dom roligaste problem-byggar dagarna i månaden.

Vill du bli Skribent?

Vill du börja skriva här på Svenska ledbyggare? Maila till michael.skagvik@hotmail.com så lägger jag till dig.

Mvh Michael.

VM

VM circusen i Spanska Avilés är över för den här gången. Jag suttit en hel helg framför datorn och tittat på vad webbkamerorna kunde visa. Här är mina intryck.

VM arrangemanget sköttes av Företaget Top 30 och huvudledsättaren på ledfronten var Laurent Bodier, som bossade över ett team spanska ledsättare där Patxi Arocena tillsammans med 8 andra ledsättare hade det kreativa ansvaret. Ledsättarna hade lovat långa pumpande leder under hela tävlingen och det verkar som att de höll sitt löfte. Båda leder i herr och damfinalen var 25m långa.

Ledsättning inför en leadtävling är en komplicerad historia, lederna måste innehålla en progressiv svårighet som kan skilja de tävlande åt på ett jämnt sätt utan att pallplatserna överbefolkas. Både killarnas och tjejernas finalleder såg ut att vara byggda enligt samma princip, först 7-9 meter ganska oskyldig teknisk klättring som samtliga klättrare att nå up till svårigheterna.

Efter den inledande ”passagesträckan” slutade alla likheter mellan herr- och damlederna. I min åsikt var Herrarnas nästintill tråkig, inga långa förflyttningar där den minskande storleken på greppen fick bära ansvaret för den stegrande svårigheten. Kruxet bestod av en travers som kramade musten ur klättrarna innan de två sista och större greppen nåddes. En led som passade Ramonet som handsken i handen…

Damernas finalled var både publikfriande och en liten lektion i konsten att tvinga fram omjusteringar mellan prediktion (ledläsning) och praktik. Direkt efter ledens första tredjedel hade bossen, Arocena, lagt ett move som var svårtolkad vid ledläsning från marken. Det som till synes var bara ett långt traversmove åt vänster, tvingade samtliga tjejer att tänka om. Greppet var ett par decimeter ”för långt borta”, vilket tvingade tjejerna att efter många tveksamheter satsa på ett ”dyno”. Resten av leden var en fråga om att hitta rätt viloställen och tolka ytterligare två sekvenser på rätt vis. Vila och ledläsning var nog kvällens ledord för finalisterna. Trots ledsättarnas ansträngningar blev det trångt på toppen då Maja Widmar, Angela Eiter och Muriel Sarkany toppade leden. Det blev en superfinal mellan Eiter och Sarkany , på herrarnas tråkiga finalled, som gav Eiter guldet.

Vad gäller boulders var problemen rätt tråkiga med dominans av statiska move på ”europeisk vis”, många kluriga move på ”volumes” som krävde mycket kroppspänning. Det skulle vara intressant om de europeiska ledsättarna fick lite mer inspiration av ledsättare från USA där man fokuserar lite mer på fingerstyrka och publikfriande dynos.

Något som var relativt tråkigt är faktum att boulderväggarna saknade en mer tredimensionell profil och att de var bara 3.5m höga. Antalet plastgrepp per block är begransad till 12st av reglementet, men det går att göra väldigt roliga problem med relativt få grepp. Varierande former och höjd på väggarna hade nog gjort tävlingen mycket intressantare. I min åsikt blev finalerna en trist tillställning med dominans a stenhårda statiska move som fick det hela att likna en glanslös leadtävling utan rep.

Bouldertävlingen vanns av Anna Stöhr i tjejkategorin och av Dimitri Sarafdutinov i killkategorin.

Överlag tycker jag att ledsättarna och organisationen har mycket att fundera över. Klättring är en växande sport som blir allt populärare. Tyvärr har man inte lyckats fånga publikens intresse, något som kan bero på de oändligt långa tävlingarna och lebyggen som är föga publikfriande. Moverepertoaren hos elitklättrare tillåter mycket mer än ledbyggarna tvingar fram, det handlar inte om hårdare move, bara mer dynamicitet.

Dags för stiländring…

Fakta om VM bygget

Leadväggarna var 17m höga byggda av en blandning av plywood och strukturplattor. Det fanns även en stor form bestående ar Real rock strukturmaterial.Boulderstrukturen bestod av en rad släta plywooväggar av olika lutningsgrader som var 3.5m höga och sammanlagt var hela strukturen 36m bred. Speedväggarna var 15m höga och 7m breda enligt IFSCs föreskrifter.

Källor IFSC, Routesetter, Top30 och 8a.nu

Carlos Cabrera

Kolumnen, BoulderProblem.

Skapa Problem för andra.
Klättring är den enda sport inom idrottvärlden som man faktiskt kan bli uppskattad genom att skapa problem.
För mig är ett Boulderproblem, ett Crux, en svårighet som är så svår att det krävs absolut prestation på högsta möjliga nivå, för att klara det.

Boulderproblem är till skillnad på repleder väldigt korta, oftast mellan 4- 12 moves och har väldigt hög maxstyrkekrävande krav på klättraren. Att kunna klättra på sin högsta nivå, är det som fokusen ligger på.
för mig är att bouldra något som man gör med ett par vänner, i en grupp, som pressar sig tillsammans så hårt dom kan. att klättra med goda vänner och sända hårda problem som både är estetiska och tilltalande på andra sätt.

Att "lösa" ett problem är för mig, boulder, när det inte finns en helt självklar lösning, som man under själva klättringen kommer på, också när det finns flera olika lösningar som kan variera i svårighet, men ändå hamna i samma grad.
Vad tycker jag är viktigt... ja, så länge problemet innehåller ett move som jag aldrig har gjort förut så är jag automatiskt intresserad av det.

Jag vet inte om jag läser problem bättre än någon annan, men på sätt och vis känns det ändå som om jag kan läsa boulders (inomhus) ganska bra, och då ganska enkelt kan uppskatta graden och komma ihåg om jag har gjort dessa rörelser förut, har jag få inte gjort det/den, så blir problemet väldigt mycket intressantare för mig. (är "graden rätt" också så är det ju ännu bättre)

Nya idéer.
När det gäller klättring överhuvudtaget så har jag en förälskelse i Onsight och Flash, First Go osv.... det gör att jag har svårt att jobba på problem.
Vad jag funderar på när det gäller just boulderproblem är, hur ser vissa ultimata problem ut?
Skulle man kunna bygga en slags värdemätare (Carlos idé) om att mäta styrka på "Fasta Leder och Problem" som en slags måttstock, nästan som att klättra utomhus där leder och problem oftast består i samma skick år ut och år in.

Mäta träning på riktigt
Då får man ett värde för Maxstyrka och Styrka, detta kommer att utvärderas och diskuteras mer mellan mig och Carlos innan det läggs ut här.
Precis som C. nämnde så skulle man då bara använda samma lutning, Grepp/företag. osv. för att se hur mkt starkare i % man har blivit.
Detta tas dock inte upp en Kolumn utan i Nyheter eller Jämförelser Beroende på vilken inriktning den Diskussionen tar.

StockholmsCupen

StockholmsCupen på
Klättercentret i stockholm.


En hel dag med riktigt cool och varierande klättring för samtliga deltagare.

Eftersom jag har lyckas få tag i en massa bilder från tävlingen så tänkte jag lägga upp dom här.

Om det är någon som inte vill synas på den här hemsidan eller att någon bild ska tas bort så Maila gärna michael.skagvik@hotmail.com så tar jag bort den.


Här ser vi Matilda Ingelin som värmer upp inför Kids 2 klassen med hela 32(!) deltagare.
Hon lyckades väldigt bra (delad 2:a) med tanke på den senaste tidens elaka fingerskada, som vi nu hoppas är på bättringsvägen.

Här till höger ser vi Alexander Klasson Forcera sig genom cruxet på kids 2 andra led som nästan samtliga toppade ur.


Han var en av dom få som inte tappade fötterna i Taket på den här leden.

Stockholmscupens Ledning hade redan innan tävlingar aviserat att lederna skulle bli lättare än tidigare och det blev dom, tyckte många av deltagarna.

Många tyckte också att det var ganska stor skillnad mellan dom 2 första lederna och "finalleden".
På bilden ser vi Audric Trieu, som visar balans, vid s.k. blindklättring.

Audric tävlade i knatteklassen, kids 1 samt 2 och vann dom två först nämnda.

Extra kul för mig som också är tränare är, dom yngre killarna som börjar komma fram allt tydligare och göra bra ifrån sig.

här på bilden ser vi Fredrik Serlachius som kör i Kids 2 klassen, han också (likadant som audric) med en ganska dynamisk klätterstil på grund av ålder/storlekskillnaden.

Med vissa undantagsfall så funkade lederna bra, dom gjorde vad dom var byggda för, nämligen att ge självförtroende och självkänsla till deltagarna samt i vissa fall "sålla agnarna från vetet." vilket dom gjorde väldigt bra, det blev i många klasser tydligt vem som vann.

I klassen äldre Juniorer, så tävlade Stockholms klätterklubb, tillika karbins egna, Michael Skagvik(undertecknad) och trots massvis med missar, fel och annat smått och gott, lyckades jag släpa mig upp för väggen, lite längre än dom andra 4 i min klass.

Vad jag tycker om dom leder jag ställdes inför så kan jag bara säga att det var riktigt bra klättring, som inte bara premierade starka överhängskillar, utan all sorts klättring, så att den bästa allround klättraren vinner.

Jag Avslutar med en ganska häftigt komponerad bild.

Ni som väntar på Nästa Jämförelse/utvärdering av Boulderproblem får vänligen vänta lite till, jag har inte hunnit att fila klart på den men den är på väg. Vissa gillar att titta på bilder har jag för mig, och då är det ju bra ibland att jag tar sådana för att förklara mina tips ibland.

Än så länge Håll till godo, och glöm inte att anmäla er om ni vill bli Skribenter!

Mvh Michael.

Skribenter Sökes.

Svenska Ledbyggare (SLB) söker Skribenter som kan dela med sig av sina erfarenheter och tips & tricks.
Även FA (First Ascents) och Nytursmakare är otroligt välkomna att upplysa oss med sina kunskaper.

Vi hoppas också På-plats intervjuer av skribenter som handlar om: Tävlingar, Tävlingsleder och Ledbyggare "bakom kulisserna"på just dessa, och gärna Personporträtt med framstående ledbyggare.

vi söker också greppföretag, eller klätterhallar som vill få uppmärksamhet och sina produkter/tjänster utvärderade på en offentlig sida.

Vår målsättning är att höja standarden och kommunikationen på hela sveriges Ledbyggare och Boulderbyggare.


Genom en aktiv sida där många är välkomna att kommentera om dom senaste nyheterna och diskutera tips, så leder det till ökad kvalité på inomhus/utomhus - klättringen.

Sva.

Detta nummer kommer SLB att titta närmare på Sva.

Denna typ av klättring, som har sin kärna i Balans, är en svårbemästrad teknik.
Först och främst så kan vi väl gå igenom vad det är för något.
Det är en Vägg som lutar "inåt" den är inte överhängande eller vertikal, och den lutningen kan variera till en viss del, större variation får man utomhus, men inomhus så brukar väggarna inte luta mer än 10-15 grader. (stockholm)

Sva leder, enligt finsmakare, kännetecknas av Balans och styrka kombinationer, medans "mindre bra" problem och leder ofta har s.k. Reachmoves, vilket i längden (tycker jag personligen) kan bli lite tråkigt och möjligtvis enformigt.
Detta betyder dock inte att dessa "mindre bra/roliga" problemen eller lederna inte kan vara jätteroliga för någon som saknar just reachmoves på en sva-led.
Precis som i förra Inlägget av SLB så är ju Smaken delad, men som jag har uppfattat det, så tycker majoriteten av klättrare att den första typen (Balans/styrka) är att föredra.

För er som inte har byggt så mycket sva leder/problem så kan jag ge lite tips.

1# planera ert byggande så cruxet på problemet( t.ex. på karbins sva vägg.) inte kommer för högt upp, det är läskigt och lätt att skada sig när man halkar av ett sva. (vissa tycker att ångest hör till, men inomhusklättring är till för träning och ångesten hör hemma på en utomhusklippa)

2# använd helst inte för stora grepp som sticker ut för mycket, det gör att man lätt kan slå i dom när man halkar av. maximalt 3 cm brukar jag ha som "tumregel".

3# "det går att bygga lätta svaproblem utan juggar" Det är sant, det gäller bara att tänka till lite.

eftersom all text är baserad på antaganden, så kan jag säga att personligen klättrar jag inte sva, och jag tycker det är generellt väldigt tråkigt.
på en annan hemsida har det basunerats ut att kvinnor/tjejer/flickor osv, skulle vara bättre på sva, eller i alla fall ha lättare för det!

Det tror jag verkligen inte, det handlar om en motivationsfråga, och om man ska jämföra en kille som gillar att klättra sva och en tjej som inte gillar det, vem blir bäst på just sva?
Jag skulle tro att det blir killen, eftersom man blir bra på det man tränar på.

Nu var ännu en ovetenskaplig text baserad på antaganden och åsikter slut.
Nästa nummer, så kommer SLB kolla närmare på Boulderproblem

Att Lyssna.

Som ledbyggare kommer man alltid att råka ut för folk som inte gillar ens leder och Problem.
jag har lite "regler" och punkter som jag brukar tänka på när jag råkar ut för folk som verkligen inte delar min uppfattning hur en leds crux, rörelsemönster eller dylikt ska vara utformat eller uppbyggt.
här kommer dom i alla fall.

1. smaken är som baken, delad helt enkelt.

2. om en person kommer till dig och uttrycker sin besvikenhet över vad du har gjort så borde du lyssna på personen (i en liten stund iaf).

3. klagomål kommer inte utan orsak, tänk igenom leden igen och försök att se på den med nya ögon.

4. Kritiken kan vara missriktad och klättraren ifråga har bara inte all fakta, se gärna till att det är dig som personen "hyser agg" emot, det blir lättare att försöka få till något konstruktivt av det hela då.

5. Om Kritiken är mot rätt person, så tänk på detta, All kritik är personlig och för att få ut något av det så måste du lyssna på vad Idioten har att säga. Det kan faktiskt bli så att det blir konstruktiv kritik i slutändan, om bara Personen"som vet allt" bara kan ta det lite lugnt och inte bara stå och vara en Rikigt Sur djävel mot allt i dess omgivning.

6. äldre personer har inte alltid rätt.

7. yngre personer(ungdomar) har inte alltid fel.

8. Duktiga Klättrare är inte alltid lika med förståndiga och bra kommentarer om leder.

9. Lyssna även på dom som är Sämre klättrare än dig, dom kanske faktiskt också har en bra poäng, och åsikt!

Nästa inlägg så kommer Sva leder att granskas, kommenteras och kritiseras.

Årets Tema.

Jag tar upp ett gammalt ämne, nämligen att bygga på tema.
för dom inte vet något om detta så följer nu en liten förklaring:
Tema i klättring är att greppen och klättringen följer en viss typ av genre, ungeför som i filmer, där man kanske vill ha action, thriller, drama eller komedi för den delen.
Detta gör också, om ledbyggaren är någotlunda kreativ, att klättringen kan bli väldigt specifik och speciell.
Många ledbyggare har sin egna stil som dom använder när dom bygger, vilket är både bra och dåligt, många klättrare vill ha variation när dom klättrar leder och om en ledbyggare bara bygger inom en viss genre så blir ju klättrarna väldigt trötta på det till slut och söker efter andra ledbyggares kreationer när dom trafikerar gymmens väggar.

Personligen så tycker jag att ungefär var 4:e led som jag själv bygger kan vara en slags Tema led där greppen följer ett visst mönster och rörelseschema.

T.ex. Om jag bygger på en 10 gradigt överhängande vägg, och använder bara Slopers, så blir det en väldigt känslig men ändå Kroppstung led.
rörelserna kommer att likna varandra mer än andra leder, men det blir också det som ger leden det där lilla extra.

Du kan också inrikta dig på olika Klippor, Ceuse, Frankenjura, Rodellar eller svenska klippor som skevik osv.
då blir upplevelsen mycket häftigare när man kan träna inför en resa på nästa likadana leder som finns just där.
Kalle Olsson är ett föredöme när det gäller sådan Träning och ledbyggnation till denna, då han i somras skulle besöka pocketsparadiset Frankenjura, och i samband med den byggde helt brutala Pocketsproblem för att just träna upp den egenskapen i sin klättring och samtidigt får ett bättre utgångsläge inför Resan.

Detta gäller också tävlingsleder, där svårigheten ökar, dessa är dock svåra att få bygga, eftersom dom kan vara väldigt ojämna, och många gym vill ha jämna leder med ungefär samma svårighetsgrad.
Om man skulle få det så vore det en väldig fördel för dom klättrare, kanske inklusive dig själv, som ska tävla i framtiden och behöver träna upp just styrkeuthålligheten och "kunna tänka, när kroppen Havererar".

Känsligt Ämne: Cirklar.

Något som börjar komma fram mer och mer i klättervärlden, är just Bouldercirklar. det finns knappast något bättre sätt att träna Intensiv och Extensiv Uthållighet.
Många "vanliga" gymråttor tycker att Bouldercirklar är något som man kan ägna sig åt då det finns tid och utrymme, och inser inte att det är den som är på väggen som har företräde.
Min personliga åsikt i frågan är ju, eftersom jag är den enda på karbin som faktiskt bygger Cirklar, att det finns en genväg till bättre styrkeuthållighet, och det är genom att träna just det.

Jag har fått ett träningschema som jag kommer att köra nu, ett tag framöver av Carlos Cabrera som (i min tycke) är en av sverige absolut bästa tränare.
Han förespråkar Cirkelträning som A-O i träning och det är något som vi ledbyggare måste ta till oss t.ex. så berättade jag hur mina bouldercirklar blir bemötta på karbin (genom negatism och utbuande) för peter bosma, vilket han i sin tur utdömde som larvigt och dåligt.
Jag vet att han själv bygger cirklar på klätterverket, och personligen känns det bra att jag inte är ensam i att bygga färgsorterade Cirklar.

Men nu är detta en sida om ledbyggare/ för ledbyggare, och då ska jag självklart också skriva om vad som är bra att tänka på när man bygger en bouldercirkel.

1. använd Greppfärger som inte finns i närheten av området där du har tänkt att bygga cirkeln.
2. Traverser är enklast att bygga för den som gör det för första gången, att tänka på då är att man kanske klättrar traversen tillbaka.
3. om du måste hålla dig på samma vägg och utnyttja hela väggen, bygg cirkel i en liggande 8, så att det inte blir några riktiga neråtklättringar, som är svåra att hålla bra tempo i.
4. försök att variera dig i rörelseschemat men ta inte ut svängarna för mycket om inte cirkeln ska ligga på en väldigt hög ansträningsnivå. (95% av maxstyrkekapaciteten per varv)
5. lätta cirklar uppskattas alltid i 9 fall av 10. (dom som inte tycker om dom, har oftast något personligt emot just dig som byggare.)
6. sätt gärna upp lapp, med namn på byggare, regler, färg, grad och bebyggelsedatum. (Information uppskattas alltid.)

Det var all för i kväll, ska försöka skriva mer intressanta saker och kanke komma med lite mera roligare bilder framåt veckan.

Ps. Svenska Ledbyggare kommer kanske i framtiden komma bli en ByggTjänst som kan gå att "köpa". ds.

Juniorgrepp

Efter en veckas klätterläger så slås jag alltid över hur olika uppfattningar som barn och juniorer kan ha om ett klättergrepp, många lever inte riktigt i den svart/vita värld som oss vuxna kan man säga.

efter tränat många duktiga killar och tjejer större delen av det här året så slås jag alltid av hur olika alla tänker.

man ska inte jämföra äpplen och päron som Thebrunoshow och 8a.nu men det är ändå ganska häftigt att se dom s.k. underbarnen klättra.

Man förstår verkligen hur mycket mer dom får tänka när dom kommer en led som innehåller sådana "reach" dvs. längdcrux.

Det är alltid inspirerande att se hur dom får hoppa, eller ta fotsteg med mera för att kunna fortsätta uppåt och klara leden.

Jag slutar aldrig att bli överraskad av deras vilja, många sliter och tar i så att dom får så ont att dom nästan gör illa sig, dom vill verkligen upp.

Om det är något som om man inte är van vid att hindra dom, kan leda till att dom skadar sig väldigt lätt eftersom många som tittar på bara se en otrolig kamp mellan barnets kropp och vilja att ta sig upp.

Jag brukar ge dom ett försök om dom ramlar av, efter det så säger jag alltid åt säkraren att fira ner personen om dom ramlar ner.

Nu har jag ingen fakta som stöder min ideologi men chansen Att skada sig vid onsight jämfört med redpoint är otroligt liten, först och främst genom att vid onsight så klättrar du/dom nästan alltid avvaktande och försiktigt, medans vid en redpoint så klättrar man hårdare och tar i mera samt kan få förslitningskada lättare om det är ett bestående projekt som man jobbar på.

detta gör att barn och ungdomar oftast ska klättra onsight, på alla typer av leder, att säga att vassa grepp skadar barn är sant och vetenskapligt bevisat, men att ta bort det helt ur klättring är som att säga åt fotbollsspelaren att han inte får dribbla med vänster fot bara med höger när han gör en överstegsfint.

Dom får ett mindre rörelse mönster och förstår inte varför man inte får ta sådana grepp, det enda dom får höra är att "du kan göra dig illa" vilket i sig själv inte säger särskilt mycket. ungefär som att lära köra sig bil, - du får inte göra si och så, vilket gör att man aldrig får en förståelse varför man inte borde göra det.

Förklarar man varför dom inte ska klättra på såna grepp och ber dom att alltid tänka på det, så tycker jag att det är mer förebyggande än att bara utesluta det ur deras klättring.

om dom klättrar en sva led med bara crimps så vet dom att dom inte får "dra" för hårt i dom och att det är Balansen som är i centrum.

Barn har mycket mindre händer än oss vuxna, vad du tycker är superjugg, kan dom tycka är jättesvåra att hålla i.

!tänk på det nästa gång du bygger för mindre människor, dom är mindre på alla sätt och vis. inte bara rent längdmässigt.!

för ett barn som är 1.40 så är en vägg 12, för dig som är 1.75-1.80 och ska klättra motsvarande sträcka så måste du komma upp i 16-17 meter för att ha samma upplevelse.

samt rörelser som är för mig väldigt svåra, som är 1.65 mellan fingerspetsarna, är mycket lättare för någon som är 1.90-195 i vingbredd.

men det betyder ju inte att dom alltid klarar det, och det är det som gör klättring unikt. speciellt på klippa.

Det finns alltid en väg upp, även om den är lite svårare eller lättare för dom som är små eller jättelånga.

En tumregel:

Välj grepp som för dig går till A3 leden och har väldigt mjuka kanter, då får du en perfekt Jug till alla som är under 13-14 år.

Svenska Ledbyggare goes Offentligt.

Svenska ledbyggare kommer i nästa nummer att go live med en serie om ledbyggnation.
Skribent är undertecknad och dom som jag riktar mig till är främst gym ute i landet som inte blir ombyggt så ofta.

dessutom så kommer alla artiklar att läggas upp på den här sidan innan dom ges ut, så att dom kan bli riktigt bra.

/michael skagvik

BoulderProblem

Vad är det som skiljer ett Boulderproblem från en repled?

Personligen så tycker jag att det är intensiteten på själva klättringen, bouldering har man inte tid att att klättra snyggt och lugnt, ta tid på sig när det gäller fotplaceringarna och slappna av.
visst, det finns många som klättrar så på bouldering också, men dessa klättra ofta under sitt max och skulle kunna klättra mycket hårdare.
Ett boulderproblem är i stort sett, vad vi klättrar kallar, Crux, och dessa är det svåraste movet på själva leden eller problemet.
Många tycker nog att bouldering är att klättra mycket styrkebetonat på Slopiga* grepp som gör att man måste ha en hög kroppsspänning och teknik för att att kunna hänga kvar.

För mig, som byggare, så kännetecknas ett boulderproblem av ganska små och stora slopiga grepp som bara går att använda på just det sätt som man tänkt sig, och mitt i allt detta så finns det en s.k. Volym/tufa/feature som utgör själva problemets crux.

det finns vissa olika stilar inom bouldering, men jag skulle nog dela upp dom i CrimpIt, Slapthatfat...!, Nyyp!, Pocketpowah!
Det vill säga: crimps, slopes, pinch och pockets.
många blandar hejvilt och det är bra att få variation, men dom absolut bästa problemen är, enligt min subjektiva mening, dom som håller sig inom sin stil.
Übergött att få dra mellan Pockets efter Pockets, eller träna ryggen på överhängande sloperproblem, och varför inte nypa pinch efter pinch i ett tungt tak med bara toehooks som backup, eller till slut Crimpa sig uppför en 20º vägg och känna hur huden, och lederna, bönar om nåd.

en skön observation som jag gjorde på senaste Boulder Open på Karbin, när robert Rundin och hans polare James byggde lite, så kunde jag inte missa att dom använde sig väldigt mycket av tufor och slopes.
om du inte vet vilka dessa två är, så kan jag säga att dom är bland sveriges absolut bästa led/problembyggare. (det är i stort sett deras yrke.)
Då jag hela tiden får glirningar från många att ha en överdriven vilja att bygga med volymer så kunde det inte vara tydligare, bouldering är Volymer!
trä,plast eller glasfiber, det är vad bouldering handlar om, att göra sköna problem på stora härliga grepp och bara skicka på i all oändlighet.

det var dom tankarna för den här gången.
för att avsluta förra blogen med ett extra tips som jag läste på www.routesetter.com så kan jag berätta att ni som bygger för kids och hela tiden undrar hur fan jag ska jag göra för att inte göra det för långt, så använd måttstock.
så simpelt, tänk på hur lång en vanlig 9-10-11-12 åring är och där har du din led utan reachproblem.
9-åringar, når: ca 1.40 till 160 cm helt utsträckta
10-åringar, når: ca 150 - 1.65 cm helt utsträckta
11-12-åringar når: ca 1.65 till 1.75 helt utsträckta.

Använd måttband eller tumstock.
Fast akta så du inte tappar tumstocken!

/micke

Byggnation på Karbin.

Under Torsdagen och Fredagen var det Karbins Leadvägg som blev offer för min galna Ledbyggnation.

Totalt 9 leder sattes upp och många blev provklättrade av Oliver Sjödin.
jag måste säga att det var längesen jag jobbade på det här sättet och det är väldigt fysiskt arbete, just nu så brinner det i fingrarna efter att prova alla leder, speciellt dom coolare lederna i 7b-7c registret.
Under boulder open förra veckan så sattes ca 12 problem upp av mig, inget av dom var särskilt bra, men riktigt bra träning dock, helt slut efter kört alla blåa, röda och svarta på rad.

Mer nyheter kommer nog under Onsdagen då Svenska Ledbyggare gör Karbin Klätterhall ännu en gång en osäker plats att vistas på.
ca 6 problem och ca 10 leder kommer sättas upp under onsdagen av Kim och Michael Skagvik och jim lindeberg m.fl.

hörs vidare då! /micke

Att bygga för barn.

Något som dom flesta inte tänker på är att deras leder klättras av olika personer, allt från 6-7 åriga tjejer till fullvuxna elitklättrare på 1.85.
Därför kan det vara lätt att bara bygga för sig själv och enbart sin egen längd, men eftersom det är få förunnat att ha den möjligheten i en lokal som används av fler än dig själv så kommer här några råd om att göra det lättare för alla.

1. Barn gillar inte Enorma jug grepp, tänk på att deras händer kan vara hälften så stora som dina och därav också tycker barnet att greppet borde vara hälften så stort som just din Dröm Jug.

2. Din skitcoola Tufa led med en massa jox av volymer med mera, kan vara så svår för ett barn att förstå och därav och väldigt svår att klättra. ett alternativ kan vara att bygga en extra led med grepp som barn gillar och (om möjligt till och med fästa dessa på volymerna) många tekniska crux istället för slopiga volymer som är lika stora som barnet själv.

3. här i sverige så ligger juniorerna generellt otroligt långt efter resten av europa rent tekniskt.
detta betyder att om du har möjlighet så bygg så tekniskt som möjligt.
det kan betyda att du T.ex. använder så mycket struktur och fotchips som möjligt, att du utnyttjar hela väggens potential när du bygger och försöker få till många positioner där kidsen måste ha rätt balans i kroppen för att kunna göra nästa move, och även bygga med uppenbara förenklingar där rätt teknik gör movet/cruxet/leden/sekvensen lättare.


4. barn är mindre, (det finns undantag) svagare, och har mindre tålamod att klättra på samma led flera gånger i rad tills dom klarar den.
Ur Barns Ögon, ställ dig mot väggen på knäna och inse själv hur hög väggen är för en 9-åring.


5. När det gäller undantagen, dvs dom små knattar som är starka, så bygg gärna move som är ultra tekniska och svåra att utföra, fast ändå så roliga att dom vill fortsätta. Inkludera flera Dolda, svåra No-hands i leden också, och låt dom försöka hitta dom.
Om du inte har någon aning om vad det är så kommer här ett tips, Stonemonkey med Jonny Dawes.

Personligen så tycker jag att det kan vara häftigt med dynamiska moves, både från publikmässigt och klättermässigt sett, men det får inte gå till överstyr, ett eller kanske två riktigt dynamiska moves kan vara väldigt rolig, både för klättraren om denne klarar det, samt upplyftande för publiken att titta på och då pratar jag självklart om tävlingsleder.
När det gäller träningsleder för kids så borde dom innehålla allt, och helst kunna lösas på flera olika sätt.
Vissa av dessa små barn kan hålla i grepp som inte ens klarar att belasta.
bara för det så ska man inte bygga onödigt långt eller hårt.

/micke

Ledkoreografi

Jag och förhoppningsvis några till ska börja blogga om sånt som är viktigaste här i livet för många, Ledkoriografi och First Ascent.

För er som inte är så insatta i saken, men ändå älskar att klättra, så kan jag berätta att för varje grepp som ni tar på en klippvägg eller inomhusklättervägg har någon haft en kreativ tanke bakom det, med syfte att för sig själv eller/och för alla som är helt galna i klättring.

Min tanke med sidan är att få många att förstå att, Ledkoriografi, är ett yrke, iaf om man läser www.routesetter.com där, i USA, det är praktiskt taget självklart att det är ProSetters som bygger bäst.
Hobby-byggare bygger aldrig lika bra.
rent generellt så stiger Kvaliteten på problemen och lederna om personen är avlönad.
dock kan det vara svårt att dra paralleller till Nytursmakeriet utomhus, men jag tycker personligen att dom gör ett jättejobb i "tysthet".
Dom förtjänar all cred som går att uppbringa.

//Michael Skagvik.